Resan borjade inte alls som tankt. Forst fick jag inte ha med gitarren sen fick jag det i alla fall. Flygvarden var sjukt rolig och ville att jag skulle spela pa planet (det har hander alltid mig?) Men jag sa att jag skulle skona dem, hihi.
Jag resan till Frankfurt gick bra jag satt bredvid en trevlig tysk kvinna. Men Frankfurtsflygplats ar GIGANTISK och det tog Lilla trotta, hungriga Emma 100 ar bara att komma till incheckningen for Ottawa resan. Tyvarr visste dom flesta som jobbade dar ungefar lika mycket som jag visste = nada. Men jag hittade ratt tillslut, tyvarr hde de stangt da sa jag skulle aterkomma dagen efter. Nu var det bara for mig att leta efter direkt bussen som skulle ta mig till hotellet. Problemet var exakt likadant dar. Det visade sig till och med att det inte ens fanns nagon direktbuss. Wow vilket tur jag alltid verkar ha? hahah
Ringde hem och var sur och hungrig. Slutar med att Papi ringer hotellet medan jag gar och ater nagonting. Efter att ha atit och tagit nagra djupa andertag var jag redo att fortsatta. Jag fick fraga massor med folk som hjalpte mig. Men efter att ha irrat runt i Frankfurt med en sjukt tung vaska, en gitarr och en mapp i andra handen sa kande jag att jag bara ville lagga mig pa marken och sova. Men da stoter jag pa tva unga tyska arbetsman som var mer an villiga att hjalpa mig (yey me!). Det var inget fel pa deras utseende heller.... hehe. I alla fall. Det visade sig att dom skulle at samma hall som mig, vilket avr perfekt sa vi gjorde sallskap. Nar vi lamnat av en av killarna som skulle ta en buss. Sa fortsatte vi att prata om lite allt mojligt. Sen kom varldens "film moment". Killen stannar och sager (pa engelska saklart) "well.. this is me..." En valdigt jobbig tystnad och vi stod dar. Jag menar vad skulle jag gora?! Jag tackade sa mycket for hjalpen och han berattade hur jag skulle ga sista biten (vilket var i princip rakt fram och svanga till hoger). Jag tackade igen och borjade ga, han gick mot sin dorr. Vi bada tittade bakat och vara blicka mottes, jag log, han log tillbaka och jag fortsatte ga. HAHA. Som sagt var FIIIIIILM MOMENT!
Nar jag kom till hotellet var det inte lika kul som jag uknde onskat. Sangen var hard som sten och jag svettades som en gris. Smsar Mami och Papi och sager att jag ar framme och sen la jag mig i min sten harda sang. Bara for att fa hora forst sang dunk fran rummet ovan och sen hogljuda ston.
Ska springa till bussen nu, berattar mer sen ;)
Peace