Jag har funderat på det i några dagar nu faktiskt. Här om dagen fick jag hem tidningen SOLO. Man fick filmen "the hangover" om man prenumererade ett visst antal nummer så jag tänkte "varför inte?". Men medan jag bläddrar igenom tidningen så blir jag mer och mer... ja, besviken. Vad hände med förebilderna? Nu mera handlar allting om kläder och sex. Vem står för tänket med att det finns andra än mig. Jag behöver inte ha allt själv, det går att dela med sig. Att vara en bra vän. Alla sånna saker.

Gratis tidningen City som jag läser på morgonarna har lagt in en fin kolumn där man kan skriva in om någon kändis har gjort något fint. Som t ex senaste insändaren var om Mojje som hade hälsat på en sjuk pojke innan han skulle in på operation. Det var lite fint.

Men jag saknar lite det här med förebilder, framför allt i media. Nu menar är alla som dom skriver om antingen plastikopererade, eller super rika så att dom har råd med massor med kläder som andra aldrig skulle ha råd med. Vad är det med den här hysterin?

När jag var liten hade jag Grynet, hon var min idol. Ballast på jorden, stod för det hon tyckte, tog ingen skit (och uppmanade andra att följa det exemplet), hon var den hon var och brydde sig inte om mode eller status.

Det jag försöker säga är att jag saknar Disney (och deras moralkakor i slutet av varje film). Det är inte fel att vara snäll, det är bara ingen status i det.